Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den uppsvensk som första gången färdas i
Västergötland kan icke undgå att lägga märke till de högst
ovanliga konturer som de öfver det eljes banala landskapet
sig höjande bergen erbjuda. Råkar man få sikte på dem
en afton i skymningen, tror man sig först se vallar,
bastioner, ofantliga borgruiner. Och vid dagsljus skola dessa
visa sig vara taffelberg, bestående af lagrade yngre
bergarter, afsatta ur vattnet, och i den ordning staplade på
hvarandra, att på urbergets botten hvilar sandstenen,
där-ofvan alunskiffern, kalkstenen och lerskiffern, samt öfverst
ett skikt af vulkaniska bergarten trapp.
Om man nu från Falköping gör en hastig promenad
uppåt Mösseberg, skall man strax märka huru vegetationen
ändrar sJg på tjugu minuter. Vid det tämligen låga bergets
fot trifvas boken och den ännu ömtåligare avenboken,
hvilken senares växtgräns ligger nära två latitudgrader
eller tjugu geografiska mil sydligare, beroende af
skiffrarnas och kalkens luckra och drifvande beskaffenhet. Har
man nått det öfversta ogenomträngliga trapplagret, som
icke genomsläpper vattnet och endast med stor svårighet
vittrar, befinner man sig på en ödslig fjällplatå. Enen
kryper här ytterst betryckt bakom ljungen, och kråkriset,
mjölonet, lummern, krypvidet söka lä af den minsta sten;
endast den vackra klockljungen, mera ovanlig norrut, erinrar
om sydligare trakter. Men vandrar man vidare i denna
ödemark, stöter man snart på en liten mörk insjö med
granskog på andra stranden och under det man låter ögat
stanna på det lågt belägna skogsbrynet dragas blickarna
mot ens vilja ut i rymden, fängslas af ett i fjärran
sväf-vande land, som ögat med svårighet söker fixera. Det
liknar först ett mycket tunt och ljust moln, men växlar
som molnet form och konsistens; kan tagas för en
hägring, men stelnar slutligen till en i lufthafvet simmande
ö — till skepnad en lågtryckt, långsträckt pyramid. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
