Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vacker skärgård, bildar Östergötland ett afslutadt landskap
inom utpräglade gränser.
Rikedomen på insjöar och närvaron af kanalen har
utvecklat en särskild landskapstyp som skulle kunna kallas
östgötatypen och hvilken tecknar sig i några raska drag
sålunda. Insjön har låga stränder med matjord; däraf
vattenytan öppen och leende samt med ekbacken eller de
grofvuxna alarna ända ned i sjökanten. Låglända
grönskande holmar med löfträd, utstickande uddar med björkar
och alar igen, gröna vassbuskar vid mynningen; småkuperad
terräng inåt landet, med odlad bygd mellan ekbackar.
Ekbacken med dess korta blomsterrika gräsmatta, vildrosor
och hassel, hagtorn och slån synes utgöra ledmotivet i
denna idyll. Det ligger något lummigt, täckt, öppet och
ljust i detta landskap, och när man därifrån åker in i
Kolmårdens svarta graniter och dunkla granskogar skall
man genom kontrasten förledas att med saknad tänka på
de ljusa, rika nejder man lämnat bakom sig.
Med inträdet i Södermanland följer visserligen inga
större förändringar i landskapet. Mera småkuperadt än
Östergötland, mindre frodigt i växtligheten, erbjuder
Södermanland sina förnämsta skönheter vid stränderna af dess
många insjöar, där äfven de flesta herregodsen påträffas.
Det är småtäckt, intagande, men hvarken höjande sig till
det storslagna eller sjunkande till det intetsägande.
Herr-gå rdslandska pen, där samlad förmögenhet tillåtit utsparandet
af de ädlare löfträden såsom ek och lind, där ägarens
skön-hetssinne utvalt det vackraste läget, skiljer sig betydligt från
bondgårdslandskapet, som lätt blir vulgärt, fattigt och tråkigt.
Den mindre förmögne fick de sämsta delarna, som de andra
ratat; och bonden, som kanske förr varit torpare, fick bryta
stenbacken, bränna hagen, torrlägga mossen. Löfträden
gingo snart åt till husbehofsvirket, och endast en liten
barrskogslott fick stå kvar till vedbranden. Det är därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
