Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK NATUR.
man med skäl kunde säga, att herremannens landskap
innebär mera natur än bondens, då den förra skyddat och
hägnat den själfsådda trädgrodan, under det bonden
nödgats ingripa i naturens hushållning och ödelägga allt som
icke medförde direkt nytta för utkomsten. Bonden tvangs
fälla den kungliga eken, som skuggade på hans
begränsade åker, och alla skymmande träd kring hans stuga
måste undan, emedan han behöfde fri utsikt åt fält och
uthus för att kunna ha ett öga på sina ägodelar under
bar himmel. Han byggde sitt hus af träd, emedan
gråstenen som hans mark hvilade på var för hård att
bearbeta, och han målade stugan röd, emedan järnoxiden stod
honom lättast till buds och ägde fördelen att skydda trä
för röta; bjälkarna tätade han med den i skogen alltid
ymniga väggmossan, till golfvet tog han den lättklufna
granens tiljor och till tak gråbergets torfvor eller tegarnas
halm. Den röda bondstugan i Uppsverige har vuxit ur
marken där den står och är jämte de numera ökända
gärdesgårdarna det mest egendomligt svenska vi äga; rödt
och grönt, naturbarnets mest omtyckta enkla färger, som
gå igen i allmogeväfnader och kistmålningar, skulle med
mera skäl och minst lika mycken smak kunna kallas de
svenska färgerna som blått och gult! Rödt är järnets färg
och grönt är skogens; järn och träd, det är ju hela landet
i två ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
