Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dc på dessa platser hvilande silurlagren, under det graniten
på Siljans högra och vänstra strand hufvudsakhgen drifva
en tarflig furuskog. Strandhöjdernas linier äro icke sköna,
antyda försök till något stort som ej blir riktigt af, sätta
an i höjden men sjunka slappt ner och bli stundom banala.
Men kommer man längre ut på sjön ser man
Gesunda-berget innanför Sollerön resa sig hufvudet högre än de
andra, visserligen icke till betydligare höjd än 1,158 fot,
men på ett mera energiskt sätt som anger att det är af
en annan och själfständig art. Det är nämligen en utpost
af Elfdalens porfyrer, hvilka snart sträcka ut sig i ett
fjällpanorama bildande en mörk men imponerande fond
till det tämligen leende Mora.
Siljans vatten är icke blått som Schweizersjöarnas,
utan buteljbrunt, färgadt af Dalälfven som uppifrån
porfy-rcrna medfört slamm, och af dc många bäckarna från
silurkalken. I dess djup vandrar laxen, gäddan, aborren,
mörten och iden, och på dess yta simmar svanen, lommen,
vildgåsen, anden och knipan.
I Mora som nu ligger vid norra ändan af sjön på
gränsen till dc stora ödebygderna skulle man af
traditionen om det fiittiga Dalarne vänta sig ett nästan sterilt
barrskogslandskap, där endast korn och hafre gå till, men
så är ej förhållandet. Björkarna stå här så frodiga, hvita
och resliga, som ingenstädes annars; almar och popplar
antaga verkliga parkträdsformer och de sekelgamla pilarna
äro riktiga atleter. Själfva eken, ehuru af brist på
företagsamhet saknad i Mora, skall vid Öfvermo i Leksand
antaga försvarliga proportioner. Vid Mora hotells
trädgård äro syrenhäckarna påfallande storväxta, och spinean
otadelig. Hampståndet är manshögt, Ricinus, Majs ordinära,
och af de moderna bladväxterna hafva den mörka Coleus
och den ljusa Chrysanthemum uthärdat halfva
höstmånaden; Dahlicrna blomma ännu den tjugonde september,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
