Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom att de icke föra fossiler eller lämningar af organiskt
lif, mycket svåra att bestämma.
Emellertid, när man nalkas Åreskutan från sydost,
skall en låglandssvensk som ej sett ett fjäll förr, känna
sig mäktigt inverkad, ty ett högt berg trycker icke, det
stöder, skyddar och likasom ger ryggstöd och tak öfver
hufvudet. Turisten däremot som sett alper finner sig
inför ett ganska högt fjäll, och han ser strax på resningens
kontur, på kammarnas bestämda, skarpkölade taggar och
tak, att det är hvarken en granitutgjutnings rundhuggna
men simpla teckning, ej heller gneisens lodräta branter
och trappsteg, utan en stor pyramidformig drifva af
skiffrar och konglomerater.
Nalkas man fjället, som har den särskilda turen att
presentera sig, kan man genast urskilja de fem regionerna
som dela fjällets 1,043 nieter ifr^n Åresjöns yta. I den
nedersta eller strandregionen, hvilken har en fullständig
rivierakarakter med sjön i söder och fjället i skydd för
nordan, märker man strax att man vid uppnådda 63
graders latitud öfverskridit de bästa löfträdens gränser och att
endast hägg, rönn, asp, björk och vide ännu äga
hemortsrätt. Och äfven dessa hafva lämnat sin fägring för frosterna,
så att alla se mörka ut; björken har blifvit kompakt,
dragit sig inom sig själf; kvistarna samla sig till kvastar
liksom för att värma hvarandra och med förenade krafter
möta stormen och snön; löfven ha blifvit tjockare för att
skydda sig för kölden; barken har remnat och af Dalarnes
härliga hvita och gröna, vid en brud liknande träd,
återstår endast en risig stubbe såsom man kan återfinna den
på Stockholmsskären, där han har att slåss mot själfva
hafvet.
Men odlarens hand, som ännu de sista dagarna i
augusti kunde hålla dracaenor och begonier ute på marken
vid Östersund, har äfven här vid Åreskutans fot ådagalagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
