Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin relativa förmåga att öfvervinna ett hårdt klimat, som
dock härnere är betydligt mildradt af sjöns närhet och
bergväggens skyddande och värmestrålande egenskaper.
I trädgården saknas visserligen äppelträden, och endast röda
vinbär och jordgubbar gifva bordsfrukter, men på
blomsterrabatterna blomma ännu löfkojor, borstnejlikor, Phlox och
skarlakanspelargoner, allesamman främlingar och barn från
mycket sydligare länder.
Emellertid, en augustimorgon i slutet af månaden,
börja vi vandringen upp för fjället under ett halfklart väder
som framkallar storartade ljuseffekter. Än lyser solen nere
i granskogen, under det att det regnar i björkarna, än
ligger halfva fjället klart under det molnens skuggor röra
sig på de gröna väggarna.
Vägen stiger mellan hafreåkrar upp genom byn; en
bäck följer ett stycke på väg och har blottat de understa
fossilförande skiffrarna, hvilka innesluta en del koraller och
sjöliljor af samma slag som de gotländska kalkstenarnas.
Ofvanför byn ligger en hagmark, där den höstliga
slåtter-blomman blomstrar sida om sida med den vårliga
korskålen (Ficaria), hvilken tyckes ha blifvit veckvill, så vida
han icke betades på våren och därför uppskjutit sin
blomning till hösten. Genom granskogen stiger vägen upp till
första afsatsen, där i en grönskande äng de vanligaste
fjällväxterna möta: blå gentianan och stormhatten,
praktfulla blomster dem man skulle tro vara förirrade ur en
trädgård.
Bäcken korsar å nyo ens väg, men denna gång äro
skiffrarna sterila, mest bestående af sammanbakade
kvarts-cller glimmerkorn.
Vid 770 meter öfver hafvet upphör granskogen och
björken vidtager ensam intill 82$ meter, ehuru ännu
åtföljd af en och annan gran, som dock för köldens skull
klädt sig i halsdukar af ulliga skägglafven. Den redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
