Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den mörka julottan. Berättelse från tiden efter Karl XII:s död af Verner von Heidenstam. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag fruktade, att det stod illa till här i sorgehuset,»
svarade Trulsson vänligt. »Därför red jag hit upp. Klaga
icke, mor Ingebritt, ty i grunden är det icke så stor
skillnad mellan lyckan och olyckan som vi tänka. Bådadera
bli det, som vi göra dem till. I skulle blott se den vackre
gamle Soopen, min nådige herre, när han rak och utan
ett ord står vid matbordet i salen och räknar hop de stora
högarna af mynt till sin årsskatt. Sex hundra daler
silfver-mynt i öfverflödsafgift för fruntimrets utländska sidentyg,
sextio daler för spetsarna, fyrtio för sobelpäsen, tjugu för
finare hattar och kläden, fyra för te och kaffe, fyrtio för
de gyllene beslagen på karossen, fyrtio för all
tobaksrökningen och så sjettepenningsafgift, durchtågsgärd och
kon-tributionsgärd för gods och underlydande. Besinna
därtill, att järnet måste hembjudas till staten, som ingenting
har att betala med, och att det på hela bruket knappast
finns tre arbetsföra karlar att skicka ned i smedjorna. Och
ändå står den gamle Soopen så grann och vacker och
skakar Görtzens koppargudar ur påsarna. I är för girig
efter världens goda, mor Ingebritt. Det mena alla.»
»Fattigdomen föder omtanke,» mumlade hon sträft.
»Aldrig har en sådan nöd gått öfver ett folk. Sedan
november ha vi ätit barkbröd, och för att kunna hålla dragon
gick salig Vibelius själf på åkern som en gårdskarl ända
till dess han dignade och uppgaf andan. För fem daler
kan jag knappast få ett skålpund socker, en tunna
strömming knappast för femtio och saltet kostar öfver hundra.
I morgon ha vi julotta, men icke talg till ett enda
ljus. Vi ha ingen prästman, som kan föreläsa Herrans
ord och ingen klockare. Hästarna äro tagna till trossen,
och kommer ej drängen tillbaka, är jag förlorad, ty då
står gården utan man. Vid Guds nåd, säg mig att han
kommer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
