Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Gustaf Lagerbjelke, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sekelgamla ståndsinrättningen var afskaffad. Utan minsta
darrning i rösten gaf landtmarskalken utgången till känna
och fortsatte med föredragning af nästa ärende på
föredragningslistan innan han afslöt plenum. Några månader
därefter talade han sista gången i spetsen för sitt stånd
inför tronen om »ögonblick i nationernas lif, då tidens
steg liksom höras», och i riddarhussalen, när han nedlade
klubban, erinrade han de i folket politiskt uppgående
adelsmännen, att »lagar kunna förändras, rättigheter upphöra,
men kvar stå plikterna mot fäderneslandet; och fyllas dessa
plikter väl, föga bekymrar det den sanna adeln hvar i
samhället dess plats ställes.»
Så slöt Lagerbjelkes kvartsekel på riddarhuset; mer
än ett kvartsekel fick han ytterligare taga del i vårt
politiska lif, medlem och oftast talman i den nya riksdagens
Första kammare.
Grefve Gustaf Lagerbjelke, fideikommissark till Elfsjö
i Stockholms grannskap, föddes där den 6 oktober 1817,
erhöll vid faderns död 1832 grefvetiteln och
fideikommisset samt vistades åren 1834—38 som student i Uppsala,
där han ägnade sig åt studier inom filosofiska och juridiska
fakulteterna. Som Juris Utriusque Candidat erhöll han
inträde inom juridiska och administrativa ämbetsverk i
huf-vudstaden och tillhörde under riksdagen 1840—41
riddar-husets kansli; han öfvade sig äfven i landtbruk och blef
en icke blott för eget ägoområde utan jämväl för orten
och länet verksam landthushållare. Efter uppnådd
ålders-befogenhet intog han vid 1844 års urtima riksdag sin
plats på riddarhuset.
Striden om ståndsrepresentationen hade han under
1840 års riksdag kunnat följa på nära håll, och, ehuru
anhängare af åsikten om stånden såsom »lefvande
organismer» och ståndsförfattningen såsom nödvändig »historisk
grund», var han icke blind för riddarhusets lyten såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
