Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Gustaf Lagerbjelke, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ville stödja statsdepartementens kansli genom att förse
hvarje departement, utom justitie- och utrikesdepartementen,
med en »förvaltning» och utarbetade, som exempel, förslag
till en »krigsförvaltning». En sådan har också fått aflösa
det gamla krigskollegiet, och ur Lagerbjelkes fallna förslag
upptogs åtskilligt så väl i den gamla ståndsförfattningens
senaste skede som senare vid reorganisationen af åtskilliga
ämbetsverk. Lagerbjelkes konservatism ville stärka de
gamla formernas lifskraft genom att förbättra dem.
Hans riksdagsarbete fortgick under sex riksdagar, innan
han sattes på landtmarskalksstolen. Då hade han några
år förut som landshöfding i Nyköpings län fått sin första
anställning i statens tjänst. Vid flera tillfållen anmodad
att inträda i statsrådet antog han dock aldrig denna
kallelse utan förblef i landshöfdingeämbetet tills han därifrån
1888 afgick med pension. I riksdagen satt han kvar, vald
och återvald af sitt läns landsting, tills han efter 50 års
riksdagsmödor i augusti 1894 afsade sig uppdraget. Från
1854 hade han tillhört talmanskonferensen, vid två
riksdagar varit landtmarskalk och vid tjuguen Första
kammarens talman. I denna egenskap öfvervakade han med lugn
och opartiskhet ärendenas lagenliga behandling. »Det är
till väsentlig del Lagerbjelkes förtjänst,» säger Louis De
Geer i sina Minnen, »att Första kammaren troligen icke
af någon parlamentarisk församling öfverträffas i ett
noggrant iakttagande af lagstadgade former, i aktning för allas
rätt och i ärendenas lugna behandling.»
Af hälsoskäl hade Lagerbjelke 1877—80 varit hindrad
att mottaga talmansklubban, försvagade krafter förbjödo
honom äfven att under de sista åren utöfva det
hälsopröf-vande uppdraget, och vid flera tillfallen nedlades han på
sjukbädden. Men döden, ehuru flera gånger ansedd nära
förestående, släppte sitt rof. När den gamle statsmannen
i början af 1895 åter svårt insjuknat, reste han sig icke
mera. Den 6 mars blef hans dödsdag. Hans minne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
