Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsens saga. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2 teckningar af Olle Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ena, vandrande fram och åter i lindarnas allé, den
andre sittande tyst och rak i karmstolen på verandan.
Medan lindarna blommade, hade den unge
vetenskapsmannen kommit för att säga farväl, innan han för att
fullborda sina studier for till främmande land, och; han
hade knappast dolt, att hans besök mindre gällde dehf
faderlige vännen, söm ledt hans ungdoms steg g5ettorn
lifvet, än husets unga dotter, som varit deltagarinnan i
hans barndoms lekar och hans ungdoms systerliga vän*
Bergshammar var den unge mannens hera, sedan han$
föräldrar i hans späda barndom dött, och när han nu
kom, behandlades han också mindre söm en gäst än som,
en medlem 1 familjen. ‘ ^ ’*
Dagligen hade han och husets unga dotter vandrat;
samman på trädgårdens gångar eller gjort båtfärder på sjönj
De hade tagit hästar ur stallet och sida vid sida ridit fram
på de kända skogsvägarna. När aftonen kom, hade dé
gått upp till utsiktsberget, som låg bortom sågen, öcK
därifrån hade de sett solen sjunka bortom granarnas
buktiga linie, som famnade horisonten. De häde följts åt
på den smala stigen, som ledde på andra sidan forsen upp1
till brukets dammar, och från bron vid dammluckorna hade
de lyssnät till det vilda bruset af den fjättrade och åtef
lössläppta älfven, medan det gulhvita skummet vätte deras
fötter. ’ ;
Brukspatronen var upptagen af sitt arbete och visade
sig nästan endast vid måltiderna. Han lade icke beslag
på sin unge gäst längre än den timme, som efter middagen
var anslagen till ett parti bräde. De båda unga iefde sitt
lif på tu man hand, och det blef morgon och afton som
under den tid, då de första människorna sågo solen gå
upp och ned öfver paradisets Eden. —’ / ’
Lyckliga som två barn, lyckliga åt hvarandra, lyckliga
åt sin frihet, lyckliga åt naturen, som tog deras kärlek i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
