Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsens saga. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2 teckningar af Olle Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
famn, lefde de båda unga under dessa soliga sommardagar,
och den nybakade filosofiertiagistern lade lika litet märke
till timmarnas gång som den unga flickan, hvilken en
gång tagit honom i famn, när han första gången viflade
emot henne med den hvita studentmössan. Men timmarna
blefvo dagar, och dagarna formade sig till två långa lyckliga
veckor, hvilka hade gått fort och aldrig skulle komma
tillbaka. En mörgon höll brukspatronens gamla -droska
framför trappan för att hämta Max till stationen, och i fönstret
stod Margareta och såg efter vagnens dammoln, hvilka
vinden förde bort öfver den gröna ängen, på sidan om
lindarnäs allé.
När Margareta kom ut denna morgon, såg hon, att
lindarnas blommor börjat gå i frö,* Humlorna surrade ej
längre i de gamla trädens kronor, och hela den vackra
trakten hade förlorat det trolska skimmer, som kömmit
hennes tankar att sväfva på fjärilsvingar i solskenet. Hon
kom plötsligt ihåg, hur hon en gång varit ute med Max på
en flodfärd. Solen sken, och trollsländorna dansade i den
klara luften. Så kom ett häftigt åskregn, som smattrade
mot marken och åns vattenyta. Våta och springande, nådde
de båda en stuga, där de sökte skydd mot ovädret. Men
när de åter kommo ut, låg marken strödd af krossade
trollsländor, och öfver deras färd bredde sig som ett
sorgflor, genom hvilket naturen blef mörk, och solen miste
sin bedårande glans. Minnet af denna dag ville ej släppa
henne, och under de första dagarna, sedan Max for, måste
hon ofta gåi undan för sin far, så att han ej skulle märka,
att hon gråtit.
På Holmby bodde vid samma tid den rike änklingen
Daniel Kolb, och hela trakten hade tagit del i den
ensamme mannens sorg, när hans hustru dog. Hur skulle
han kuntia öfverlefva detta, han, som älskat sin sjukliga
hustru, högre än sitt eget lif? Hur skulle han ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
