Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsens saga. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2 teckningar af Olle Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif, som utån hennes vilja gick sin gång och drog hertne
med sig. I hvit dräkt med en kappa öfver axlarna och
myrtenkronan på det rika kastanjebruna håret steg hon
upp i vagnen, och vid faderns sida åkte hon till kyrkan
en dag i september.
Det var femtio vagnar i följet, det var äreportar öfver
vägen, det hängde girlander af höstens blommor öfver
grindarna Solen sken fram genom moln, piskorna smällde,
lustigt dansade hästarna genom skyar af damm fram under
de blänkande seldonen. Men ju mera skaran nalkades
kyrkan, desto mera mulnade himlen. Stora, tunga droppar
började falla, och ett mullrande på afstånd förkunnade, att
åskvädret var nära att bryta ut. Men öfver skogen reste
sig kyrkans hvita spira med det gyllene korset, blänkande
emot svarta moln, och allt snabbare sprungo hästarna
fram mot den öppnade kyrkogårdsgrinden, där folket skockat
sig helgdagsklädda och i hopar, medan hurraropen hälsade
bröllopsföljet, som kom*
Och nu hände något, som sägnen bevarat. Tysta
hade brukspatronen och hans dotter sida vid sida åkt
vägen fram till kyrkan. Utan att växla ett ord, hade de
från hvar sin sida af vagnen, blickat ut mot ovädret, som
växte. Men just som vagnen skulle köra upp till kyrkans
port, kom en blixt, som syntes fylla luften med eld, och
en knall skakade hela jorden. Hurraropen tystnade, en
förfäran bredde sig öfver mängden, som skrämd drog sig
undan åt alla sidor. Nu lydde hästarna ej längre tömmen,
utan stegrade sig ‘vildt, kastande vagnen åt sidan. Kusken
drog in tyglarna, han talade lugnande ord, han slog rapp
på rapp med den långa piskan Men stilla och envist
ryggade hästarna, och ett mummel af fasa öfver järtecknet
spridde sig bland folkskaran. En blixt, ett dunder skarpare
än det föregående lyste upp hela kyrkogården, skakade
marken, och under skriket af kvinnor och barn syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
