Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsens saga. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2 teckningar af Olle Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifsträd. Han förstod, att denna gråt gällde honom, som
nu var borta, och det gick igenom honom en känsla som
af brännande eld. Åter mindes han sin egen ungdom,
och han såg en sekund som en ljusstråle flamma inom
sig. Vid dess sken syntes det honom en ringa sak att
göra det skedda om intet. Han ville torka tårarna, som
runno, tvinga lyckan att le på sin enda dotters drag. Men
ljusstrålen inom honom försvann, och med svidande smärta
mindes han lifvets lag, som han själf funnit i drömmarnas
offer, och med en underlig stelhet ljödo hans ord genom
tystnaden.
»Du har gifvit ditt ord,» sade han, »och ingen har
tvingat dig. Du har icke rätt att draga skam öfver en
hederlig man genom att utan skäl taga dina ord tillbaka.
Du säger, att du icke ens kan säga mig, hvarför du önskar
detta, och jag förstår, att skälet är ett sådant, hvaröfver
jag skulle få blygas, om du yppade det. Göm det därför
inom dig själf och förtro dig åt ingen. Ju förr ditt
bröllop står, desto bättre för dig, desto bättre för oss alla.
Plikten skall snarast lära dig att glömma.»
Brukspatronen reste sig upp och gick, och från den
dagen rustades på Bergshammar till bröllop. Det blef ett
dundrande bröllop, och folk från nära och fjärran voro
inbjudna. Hundrade främmande hästar stodo i herrgårdens
stall, och i gården och dess flyglar voro sofrum inredda
för femtio gäster.
Men underligt dof var luften på morgonen, när
bröllopet skulle stå, och i köket hviskades, att ugglan skrikit
utanför brudens fönster på natten. Margareta hade på
denna tid icke förändrats. Lugn och med ett leende på
läpparna gick hon omkring, ordnade för bröllopet, mottog
lyckönskningar, hälsade på gäster. Hon var van att vara
värdinna, och det var ej mången, som märkte, att hon gick
som i drömmar, och att hennes själ knappast lefde med i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
