Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsens saga. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2 teckningar af Olle Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Molnet gled vidare, och solen blänkte fram. Men i
samma nu var det, som om något i den förtviflade kvinnans
själ brustit i tu, som om den ena af de makter, hvilka
kämpat om hennes lif, släppt sitt tag och lämnat henne
den andra i våld. I stället för att kasta sig ned i forsen,
sjönk hon framstupa ned på klippan, och hon grät, som
om hon velat frigöra sig från all jordens ve, och hennes
lemmar skälfde af hennes häftiga gråt.
Denna afton gjorde fru Margareta, hvad icke mången
kvinna gjort för sin man. Hon berättade honom, att hon
icke älskade honom. Hon uppenbarade hela sitt hjärtas
namnlösa lidande, och bad honom hjälpa sig att blifva
honom en god hustru. Det var en god man, han, till hvilken
hon talade, och ingen usel fåfänga skymde hans blick.
Han kände sig fången med henne af samma stora öde,
som kedjar samman och skiljer människors barn. Och
från denna dag tändes nya stjärnor på de båda makarnas
himmel. Striden var slut inom fru Margaretas bröst, och
hon kände åter lyckan att lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
