Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre dikter af Gustaf Fröding - Dolores di Colibrados
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanhända hon följde en man öfver hafven,
jag känner blott namnet, som står öfver grafven
och vet, att hon gick som en främling bland oss.
Hon var som en främling, som främling betraktad
hon gick ibland främmande glömd och föraktad,
och trång var den gråkalla nordiska vrån,
knappt hann hon att tvinga sig ned under seden,
förr’n framhugget hårdt af den kokande vreden
kom bittert och skarpt hennes hat och hån.
Och hon, som haft rikligt af lyckans håfvor,
och hon, som förslösat sin rikdoms gåfvor,
tills intet blef öfrigt för ålderns år,
fick nesligt i ömkliga paltor förfalla,
och hvar hon gick fram, gick en hviskning bland alla:
se högmodet där, som i trasor går!
Hon var allt en dam och det var allt ett nöje,
att smäda en dam med föraktets löje
och få det förnäma i stoftet ned,
och därför de stucko med knappnålssticken,
tills flammor det sköt ur den mohriska blicken,
och skrattade rått, när Dolores led.
Och grannarna sade: Dolores är galen,
hon är ej som vi och de andra i dalen,
man ser hennes själ är för djupt förstörd.
Så fingo de rätt mot Dolores på slutet,
ty själen blef skum och förnuftet brutet,
till dårhusets cell blef Dolores förd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
