- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1897 /
47

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparbössan. Fabel af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på husets högsta byrå, gaf han sig ständigt tid att kasta
en plirande blick öfver sin stora mage ned på Adam, hvar
gång denne gick förbi, med ett uttryck som sade: »Vi
två ha hemligheter tillsammans!»

Följaktligen blef det mellan honom och gossen ett
mycket varmt och hjärtligt förhållande, som varade hela
deras kopparålder och borde ha fortfarit jämnt.

Men en dag fick Adam lust efter ett stort rödt äpple,
och som ingen var till hands, som ville ge honom
penningar till att köpa ett för, blef han nedslagen. Hans
lekkamrat, den lilla Eva, frågade honom då i frestande ton:

»Har du då inte en sparbössa?»

»Jo visst,» sade Adam, »men det var ett äpple jag
ville ha!»

Den lilla Eva skrattade, och hennes kinder lyste som
två röda äpplen.

»Har du inte pengar i den då?» frågade hon.

Adam kom med bitterhet ihåg alla runda, stora
slantar, han släppt ned däri, för första gången med bitterhet.

»Jo,» sade han, »men de ligger ju där, de.»

Nu skrattade Eva alldeles ut honom. »Kan man
inte ta upp dem genom sprickan igen?» sade hon.

»Jo visst,» sade Adam, skamsen, att han inte vetat
af det, men helt förtjust, »vänta litet, skall du få smaka
af äpplet!* Och därmed sprang han hem och begärde att
få ut en slant ur bössan.

Hans moster stod just bredvid den höga byrån, då
han framförde sitt ärende, hon såg på honom, lyfte sitt
finger och sade varnande: »Ur en sparbössa tar man inte
ut slantar till snask». Hon sade det i en så sträng ton,
att Adam gick in till sig och grät af blygsel i en
blomkruka, följd af en föraktfull och hård blick från lergubben,
som brände honom i själen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1897/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free