Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparbössan. Fabel af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Eva stod och förkylde sig, medan hon väntade på
äpplet, och fick mycket bäska medikamenter sedan, det
var allt hvad hon fick.
Från denna dag blef det aldrig, som det hade varit
mellan gossen och den gamle herrn. Hvar gång Adam
nu fick en slant, då man af redan gammal vana väntade
af honom, att han skulle lägga den till de andra, skrek
det i honom vid tanken på, att där gick ett skönt rödt
äpple, och det var inte alls gladt han sprang in till
den höga byrån och steg upp på stolen. Inte heller
skrattade den gamle herrn längre så muntert öfver myntet,
antingen det nu var i misstämning öfver det rubbade
förtroendet, eller att han blifvit däst af alla pengar och inte
orkade skratta, säkert är, att han föreföll Adam hård och
högmodig. Ruskade man på honom, kom där bara ett
tungt, trögt läte af störd matsmältning.
Till slut blef det Adams värsta stunder, när han fick
slantar, och han bände i förargelse med dem i sprickan
för att göra illa tänderna på sin plågoande. Hela hans
bästa barndomsglädje var slut, och han blef en dyster och
olycklig och mager gosse, nötte sina kläder fort och mest
vid armbågen, och var fattig.
Sparbössan åter blef ständigt stadigare och tyngre,
log ett allt bredare leende och såg retsamt själfförnöjd och
burgen ut. Adam gjorde sig ännu mindre än annars, när
han gick förbi honom.
Andra barn hade roligt, köpte begagnade karameller
i gathörnen och nissar och nassar, som små hundar luktat
på och hållit af, och skrikblåsor och äll tänkbar härlighet.
Adam bara såg på och grämde sig och offrade åt sin
ler-gud, som inte ens var honom huld för det.
En gång kom hans farbroder, som gett honom
vidundret, hem och började tala om det.
»Hur mycket kan det vara i den nu?» frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
