Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparbössan. Fabel af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adam visste inte, men antog att det kunde vara ända
till åttio öre och sade det utan ringaste triumf. De vuxna
räknade ut, att det nog var åtskilliga tiotal af kronor. »Det
är bra,» sade farbrodern och skrattade, »det är bra! Du
blir ju på det viset en betydande .man,. Adam, innan du
blir stor och får ta till de stores sparbössa. Akta den du
bara väl och fortsätt!»
Adam brydde sig icke om att höra på hvad han sade,
det svällde i honom af harm, att det var så mycket som
röfvats ifrån honom, och han fick en brinnande lust att
slå den gamle lertyrannen i golf och försöka, om han inte
var dödlig han också.
Hvar gång han gick förbi byrån, kliade det i hans
fingrar, och när han skulle sticka slantar i sprickan,
försökte han att af vårdslöshet skjuta ned kolossen med
armen. Men nu var han så tung och mätt, att han stod
där han stod, rörde knappt på sig, och mätte blott med
hån och förakt gossens dolska blick. Det föreföll till och
med Adam, att han gjorde ett ilsket försök att bita honom
i fingrarna.
Och Adam kände, att han aldrig skulle bli lycklig,
förr än den herrn där vikit undan i förgängelsen, eller
också han själf, en af de båda, ty världen var icke stor
nog att rymma dem. Skulle han springa ärenden och
slafva och streta och vänta i bodar och lida alla slags
förödmjukelser bara för att mata det öfvermättå odjuret,
skulle han bli mager och eländig, medan den iar frodades
af hans svett?
Men han fick ingenting gjordt, ty han tordes ej
för-därfva den alltför uppsåtligt — och så blef han sjuk, fick
frossan.
Som han låg där i feber, inflyttad i sängkammaren
nu, midt emot det feta och afskydda föremålet, såg han
det i skymningen växa för sina ögon och aftaga igen och
Svea 1897. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
