Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparbössan. Fabel af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då tog den gamle herrn händerna ur fickorna — det
var något hemskt att se det efter så många år af orörlighet
— tog händerna ur fickorna och korsade armarna öfver
bröstet, de räckte alldeles nätt och jämt till. Adam iakttog
under sin skrämsel att han hade mycket korta, grofva och
eldröda fingrar med stora ringar på.
»Jag,» sade den gamle herrn och lyfte hakan förnämt
och talade djupt ur svalget, Ȋr KAPITALET! Vet du,
hvad det är, ditt lilla kräk ? Det skall jag säga dig. Du
vet ju, hvad kapitel- är, du kan stafva till det? K-a ka
— och så vidare. Men Kapitalet, det är dét viktigaste
af alla kapitel, det är det enda kapitel, som man behöfver
riktigt förstå sig på, kan man det, så ställer ingen en i
skamvrån, för det är det enda som är något, ser du. Du
blir stor, din lilla fyr, och stretar och arbetar, tills du en
dag dör och stoppas in i en liten svart ask, som en kusk
med silfvergaloner sitter och kör för med hästar som ha
svarta dammvippor i hufvudet — ja det får allt bero,
om du ens får galonerna och det andra. Och allt hvad
du då har gjort, det är bara att ha en liten, liten smula
ökat Kapitalet — ifall du blir något nyttigt alls, och
annars får du hvarken mat eller kaffe, får inte finnas till,
begriper du.
»Alltså, min lille vän, förstår du, att hvad maten är för
barn och stora, det är du och alla återigen för mig, jag äter
dem, jag blir större, de gå bort. Jag varar jag, silfver ruttnar
inte. Jag sitter egentligen och åker, fast du inte kan se
det, och har många, många hästar för, och hästarna, det
är herrar och fruntimmer och karlar, och de drar och tar
i och blir gamla och dör, men jag tar motion och blir
större,
»Om du hade varit klok, min gosse, och varit vän
med mig, så skulle jag en gång ha tagit dig upp i vagnen,
för där har jag några. Men nu, nu lär du allt få vara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
