Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparbössan. Fabel af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
din lilla dumbom! Men slå inte sönder mig, det ber jag
dig om! Var barmhärtig mot ett stackars käril!» Här
gnällde han i en så föraktlig och hånfull ton, att Adam
grät af harm. Men då blef den gamle herrn först riktigt
ursinnig, vände ut och in på ögonen, lutade sitt hufvud
ännu närmare intill honom och gapade med sin raka
mun, som om han velat svälja bädd och allt.
Då blef Adam utom sig af yrsel och skrek vildt, och
allt hvirflade rundt om honom, och dar blef en faslig oro.
När han kom till sina sinnen igen, var där tändt
ordentligt ljus, och den gamle herrn var borta eller rättare uppe
på sin plats igen och liten som vanligt.
Men Adam tordes i alla fall inte se på honom och
bad förtvifladt, att man skulle flytta ut den där herrn,
och det gjorde man omsider efter mycken förvåning.
Äfven sedan Adam blef frisk, förvånade han allä
genom sin respekt för sparbössan, han tordes knappt se på.
den, och hvar gång han skulle lägga ned slantar i den,,
bar han sig åt, som om han vore* rädd att bli bränd, och
bad att få slippa, hvilket han naturligtvis inte fick.
Att de en gång i tiden kunna bli goda vänner igen
är ju möjligt, ehuru det knappast kan bli ett harmoniskt
förhållande, eftersom den gamle herrn en gång fått ett
sådant öfvertag. Kanhända också, att Adam en vacker dag
tar mod till sig och slår sönder besten, ty den är ju ändå
bara af lera, det vet han.
Per Hallström.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
