Svea folkkalender / 1897 / 54 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mankerad! Dikt af Gustaf Meyer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»På jorden fanns en fristad ej att få, om än vi flytt till gränserna af polen . . . jag valde vågorna och han pistolen . . . men ack, min Gud, hvi dröjer han väl så?» Den stränge väktarn synes tveksam vorden: »Mitt stackars barn, så säg, hvad vill du här? Uti ditt hjärta du ett minne bär, som skall för evigt fjättra dig vid jorden. »Din älskare var ej din kärlek värd: han sökte mod uti champagnens safter, men den gaf lefnadslust och nya krafter att lefva kvar i njutningarnas värld.*» Hon tveksam står, och blickar, sorgsna, ömma, hon kastar ännu längtansfullt dit ner: »O öppna blott!» till sist hon ödmjukt ber, »det blir mitt straff att aldrig kunna glömma!»

Gustaf Meyer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>