Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louis de Geer, det nya riksdagsskickets skapare. En minnesteckning af Otto v. Zweigbergk. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUIS DE GEER.
6 I
till sitt kära Sandvik, och eröfrat det med den värmande
makten af sina ord och sin person. Det tungans band,
som höll så säkert mot de stora och de små
statshemligheternas tryck, det lossnade inför sommarsolens lek bland
lindlöfven i parken nere vid Sagåns strand. »En estetisk
blick på träden» var den unge e. o. kanslistens litterära
debut, och ämnet sysselsatte ännu efter mer än fyrtio år
excellensen och serafimerriddaren. Han hade ej talat många
minuter om vacker natur i allmänhet, innan han var
tillbaka i barndomshemmet Stjernhof i Nyköpings skärgård,
som han älskade med en kärlek, hvilken delades af héla
den stora syskonkretsen. Under dessa skymningspromenader
hörde jag honom, understödd af släktingarnas minne,
rekonstruera den på en gång intagande och humoristiska bilden
af det »lag»-bundna samhällsskick, som modern infört bland
de fjorton barnen på Stjernhof och som säkerligen haft sin
del i utvecklandet af den vördnad för ordning och lag
samt den kärlek till frihet och själfständighet, hvilken följde
Louis De Geer genom hela lifvet och som satt märke i
hans samhällsreformatoriska arbete. Och under det han
talade, tyckte jag mig liksom börja förstå denne tystlåtne
man, som svikit mina förväntningar på orakelvisdom och
blixtrande snille, men som i stället var en god,
rättskaffens, sund, hel människa, som intet gjorde för att lysa och
blända, men som intog alla genom att sätta sig in i allt,
genom att söka förstå allt, genom att mena väl med allt
och alla och genom att städse handla så som hedern och
plikten bjöd.
Icke vet jag, om han kände att han vunnit mig och
om det var detta, som föranledde honom att lägga bort
något af förbehållsamheten, men säkert är, att han gjorde
sitt lätta eröfringsverk både grundligt och fullständigt under
de timslånga promenaderna i parkgångarna, då han med en
enkelhet och rättframhet, hvari man ej kunde förmärka ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
