Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louis de Geer, det nya riksdagsskickets skapare. En minnesteckning af Otto v. Zweigbergk. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redigerade litteraturtidningen Eos, till hvilken han lämnade
bidrag, hade han haft det nöjet att läsa det smickrande
omdömet, att det i hans uppsatser fanns »något af en
Ehrensvärd, ett helt originelt, af inga böcker förvilladt sätt
att uppfatta tingen, särdeles naturen och dess skönhet».
Sådant betydde mycket på en tid, då konkurrensen
ej var större än att hela den bildade allmänheten
betraktade hvarje litterärt försök som en händelse och hvarje ny
bok som en bravad. Och det betydde naturligtvis mer än
eljes, då författaren tillhörde en af landets bästa familjer.
»Då man har hufvud och heter De Geer, kan man gå så
långt vägen räcker», sade den gamle magister Loenbom,
som kände sin värld.
Det var också med mycket godt mod som den unge
Louis de Geer kastade sig in på ämbetsmannabanan. Han
tviflade icke ett ögonblick på att han skulle slå sig fram,
fastän han hade det en smula bekymmersamt med
ekonomien, hänvisad som han var att lefva af ljuspenningarna i
verken, små blygsamma författarehonorar och nästan ändå
blygsammare bidrag hemifrån. Han pantsatte sin klocka
för sju kronor, när det knep riktigt hårdt, sprang och såg
på tornuren, hvad tiden led, men passade omsorgsfullt på
bjudningarna hos de högtuppsatte gynnarna, skickade sig
väl, studerade lifvet och människorna, pröfvade sina krafter
på mångahanda områden samt väntade med lugn på den
tid, då han kunde sticka fotterna i lyckans galoscher. Och
han behöfde ej vänta oskäligt länge. 1845 fick han sin
första fullmakt som kopist i justitiestatsrevisionen,
tjänstgjorde ett par år hos landtdomare, förordnades till
adjungerad ledamot af skånska hofrätten samtidigt med att han
utnämndes till vice häradshöfding, var 1849 välbeställd
assessor samt hade under tiden hunnit både forlofva och
gifta sig. Och sedan lyckans hjul en gång kommit i fart,
fortsatte det att rulla så att de afundsamma snart hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
