Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louis de Geer, det nya riksdagsskickets skapare. En minnesteckning af Otto v. Zweigbergk. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårt att se ekrarna. Från hofrätten kallades De Geer till
justitierevisionen, från justitierevisionen till fångvårdsstyrelsen,
och 1855 utnämndes den unge assessorn till president i
Göta hofrätt.
Dittills hade dock allt gått, om man så får säga,
ordentligt till, om det också gått mer än vanligt raskt. Men
det förefaller vår tid, nästan som en saga, då den 38-årige
presidenten redan året efter sin uppseendeväckande
utnämning kallades till konung Oscar och mottog erbjudandet
• att som justitieminister träda i spetsen för landets regering
— utan att förut ha tagit någon del i det politiska Iifvet,
utan att ha dokumenterat sig som statsmannaämne och utan
att ens äga någon som helst politisk ståndpunkt. Han
af-böjde uppdraget — »helt och hållet af misstro till egna
krafter, men ingalunda af brist på ärelystnad», bekänner
han själf i sina »Minnen». Och i öfverensstämmelse
härmed och i full konkordans med den allmänna uppfattningen
att frågan snart skulle upprepas begynte han ofördröjligen
taga del i förhandlingarna på riddarhuset, fann själf och
öfvertygade andra, att han ägde alla yttre förutsättningar för
en framgångsrik parlamentarisk verksamhet, samt gjorde inga
stora svårigheter att hörsamma ministerkallelsen, då den
1858 upprepades af den till regent utnämnde kronprins
Karl, lifligt understödd af Henning Hamilton.
I sammanlagdt sjutton år var De Geer Karl XV:s och
Oscar II:s främste rådgifvare. Hvad han därunder
uträttat för lagstiftningen och för den konstitutionella
utvecklingen i vårt land låter ej säga sig i korthet och det
ligger oss dessutom alldeles för nära för att kunna rättvist
uppmätas och värdesättas. Det präglas i stort som i smått
af den redbaraste fosterlandskärlek och af en sund och
praktisk liberalism af det slag, som han själf angifvit i
följande ord, hvilka han kallat ett stycke af sin politiska
trosbekännelse: »Den sanna statskonsten består i att före-
8vea 1897. .5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
