Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louis de Geer, det nya riksdagsskickets skapare. En minnesteckning af Otto v. Zweigbergk. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUIS DE GEER.
bästa krafter som De Geer förmådde ge en sådan lyftning
åt kampen mot ett föråldradt riksdagsskick och göra den
till en af de mest imponerande och stämningsfulla i hela
vår senare historia, där man eljes klagar öfver att de stora
reformernas segrar betingas icke af den allmänna
entusiasmen hos de angripande, utan af utmattningen hos
försvararna, som så småningom ledsnat på det hela. I själfva
verket hade det varit långt ifrån underligt, om så blifvit
fallet äfven med representationsförändringen, som redan
gifvit upphof till ett trettioårigt parlamentariskt krig, riär
De Geer i början af 1861 beslöt att sätta sin ställning in
på att föra frågan igenom. Redan af den promemoria,
som han den 21 juli samma år öfverlämnade till konung
Karl, märkes det dock, att den unge justitiestatsministerns
politiskt-konstnärliga skaparelust gripits af denna uppgift
och han för sin del var besluten att göra den till något
mer än en vanlig parlamentarisk komprömisshandel. Nutida
och framtida statsmän, som känna att tiden lagt en
reför-matorisk mission på deras skuldror, kunna ha nytta af ätt
studera detta aktstycke, där det framställes som statsklokhét
att i valet mellan en radikal reform, som äfven om den
icke har stor utsikt till omedelbar seger dock har
fräfn-tiden för sig, och en halfmesyr, som när allt kommer
omkring icke tillfredsställer någon, utan tvekan välja den förrä
utvägen. Och det ar klang i de ord, hvarmed han slutar
sin skrift: »I det väsentliga är min mening så fast, att jäg
såsom justitiestatsminister finner mig pliktig att såsom mitt
förnämsta mål arbeta för reformen och söka förbereda de
åtgärder, som kunna på regeringen ankomma; i följd hväräif
jag ock måste lämna ämbetet, om icke regeringen vill lägga
sin moraliska vikt i vågskålen till förmån för reformen och
är beredd att handla, så snart sådant med någon utsrkt
till framgång kan ske.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
