Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louis de Geer, det nya riksdagsskickets skapare. En minnesteckning af Otto v. Zweigbergk. Med 3 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fasta beslutsamhet, som talar ur dessa ord,
lyckades De Geer också bevara både medan han uppe på
Skansen sommaren 1862 författade grunderna till
representationsförslaget under de skärande dissonanserna från de
musikkårer, som samtidigt spelade på Blå porten och på
Hasselbacken. Den stod sig under det oundgängliga
filandet och kalfatrandet i statsrådsberedningen och den tycktes
snarare ha växt sig stark än förtorkat, när ändtligen
af-görandets dag var inne under de märkvärdiga
decemberdagarna 1865. För den höga patriotiska stämning, som i
afgörandets stund hvilade öfver den gamla
ståndsrepresentationen liksom öfver hela nationen och som i och för sig
var kanske nästan lika mycket värd som hela reformen,
för denna stämning hade man i första rummet De Geer
att tacka. Det är sagdt om honom att han liknade Balder
under den fyra dagars riddarhuskalabalik, som hans
motståndare liknade vid Ragnarök. Det var något af stor
blid ro öfver honom, då orons vågor eljes gingo så höga.
Luften var svart af spjut, som alla hade hans hufvud till
mål, och många af dem, som rispade hans hud, hade
förgiftade spetsar, men han stod lika hög och ljus, och ingen
kunde tvifla på att han stred för en sak, som han ansåg
rättvis och god. Han visste, att han begärde ett offer,
och han var viss, att det skulle ges och ges godvilligt.
Också slutade han sitt första stora anförande med följande
vackra ord: »Om följderna af förslagets förkastande vill
jag icke yttra mig, ty jag erkänner min oförmåga att dem
beräkna. Icke heller vill jag nu söka vädja till
ridder-skapet och adelns känslor, ty jag vet att de icke behöfva
stämmas högre. Jag vet, att om ridderskapet och adelns
öfvertygelse vänder sig till förmån för förslaget, så skall
icke brist på känsla för fäderneslandets kraf hindra
ridderskapet och adeln att vinna den svåraste af alla segrar —
segern öfver sig själf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
