Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildtörne. Berättelse af Frans Hedberg. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tror du det? Hvarför lutar hon sig inte då lika
gärna emot den där lilla fina rönnen, som står på andra
sidan?»
»Den är för vek, kära du.»
»Ja, just däri ligger det. För vek får man inte vara,
om man skall bli uppsökt som stöd.»
Det låg någonting bittert i tonen hos den äldre, när
han svarade detta. Den andre såg på honom ett
ögonblick och tänkte fråga något; men så besinnade han sig
och teg. Efter en liten stund sträckte han ut handen
emot busken och sade till kamraten:
»Jag får allt lof att bryta mig ett par knoppar.»
»Stick dig bara inte,» varnade den andre med samma
bittra ton som förut.
»Å, så farligt är det väl inte. Får man ett par
taggar i fingrarna, så kan man väl ta ut dem igen.»
»Säg inte det, du,» fortfor den äldre, återigen med
samma ton af bitterhet; »det finns taggar som sitta kvar.»
Nu kunde den yngre inte behärska sin nyfikenhet
längre. Han gick närmare sin kamrat, lade sin hand på
hans axel och sade i det han allvarligt såg honom in i
ögonen:
»Hör du, Gustaf. Du måtte ha stuckit dig ordentligt,
du, någon gång i tiden.»
»Kan väl hända det. Akta dig därför, att du inte
gör så med.»
»Ja, men ser du, nu vill jag ha en knopp, och nu
ska jag ha en.»
»Jag ville så jag också, och det fick jag sota för.»
»Det får du lof att tala om för mig.»
»Ah, hvad skulle det tjäna till? Det vore bara att
rifva upp egna sår, utan att därför göra en annan
osårbarare. Du vill ha en knopp, säger du? Nåja, då
kommer du också att bryta dig en, du som andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
