- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1897 /
89

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildtörne. Berättelse af Frans Hedberg. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under ett par stora lindar, som stodo längs nere vid en
liten damm, i hvilken kaptenen planterat rudor och karpar
och där vi genom träden sågo att Georg stod och
tjuf-fiskade på andra sidan dammen.

»Nu ska vi gå i ordning med frågorna!» ropade
Lonny ifrigt och började bläddra i det minsta albumet
»Det här är det äldsta, och på det sättet kan Gustaf se
hur jag tagit mig på det sista året. För det har jag
verk-ligen gjort.»

Jag såg på det första albumet och fann mina farhågor
besannade. Det visade icke några större anlag än hvilken
skolflicksritning som helst, men som hon själf medgifvit
detta, brydde jag mig inte om att uttala något direkt
omdöme, utan öfvergick till det nästa. Och det var
verkligen bättre; det var mera säkerhet i linierna, mera
själf-ständighet i uppfattningen, och för hvart blad jag vände,
började jag få mera aktning för den unga artisten, som
satt alldeles invid mig och som för att kunna se i albumet,
lade sin ena arm öfver min axel och stödde sin haka på
den andra, medan hon lutade sitt burriga hår och sin
mjuka kind emot min. När jag gått igenom det andra
albumet, yttrade jag helt kort:

»Lonny hade rätt. Det tar sig verkligen.»

»Gör det?» ropade hon gladt och tryckte sin kind
närmare intill min. »Då ska Gustaf få se på bättre upp
i de två sista.»

Och bättre upp blef det verkligen, i synnerhet när
häststudierna började. Och omväxlande ftied dem var det
studier öfver kor, kalfvar och får, liggande, stående och
springande — i synnerhet kalfvarna, med svansen i vädret,
som de pläga, när de göra sina oreflekterade krumsprång
i backar och hagar. Här och där såg man också en hare
i full flykt eller en smygande räf, och på ett af bladen
hade hon ritat en katt, som kom med en kråkunge i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1897/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free