Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildtörne. Berättelse af Frans Hedberg. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gapet och var förföljd af hela den kraxande släkten, som
måttade efter ögonen på den med sina hvassa näbbar.
»Hvem har lärt Lonny rita?» frågade jag slutligen
helt förvånad.
»Det har pappa — det vill säga i början, sen har
jag lärt mig själf!» sade hon stolt, i det hon lyfte upp
hakan från min skuldra. »Och nu viJl jag höra hvad
Gustaf tycker om det.»
»Jag tycker att det lofvar mycket — så vidt jag
förstår,» svarade jag uppriktigt.
»Är det Gustafs allvar?» frågade hon spandt och
borrade ögonen i mig.
»Ja, mitt fulla allvar!» svarade jag.
»Å, hvad det gör mig glad!» ropade hon och slog
bägge armarna om halsen på mig, och innan jag visste
ordet af, fattade hon med båda händerna om hufvudet på
mig, vände det hastigt emot sitt och kysste mig upprepade
gånger. Jag blef alldeles yr i hufvudet, och utan att jag
visste hur det gick till hade jag slagit mina armar om
hennes lif, och nu var det jag som kysste henne, medan
hon på en gång skrattande, rodnande och halft motsträfvig,
halft medgörlig, rufsade om i mitt hår och vred och
vände på hufvudet för att undgå mina läppar.
»Släpp mig nu, Gustaf,» hviskade hon, »Gustaf får
inte —»
»Ja, om Lonny lofvar att inte glömma mig därborta
i Schweiz,» hviskade jag tillbaka.
»Jag vet ju inte ännu om jag kommer dit,» svarade
hon, i det hon med ett ryck gjorde sig lös, rafsade till
sig sina album och skyndade bort ifrån mig, som satt
kvar på bänken alldeles bedöfvad. Jag vaknade först ur
min yrsel, när jag hörde Georgs gäckande pojkröst
alldeles bakom mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
