Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildtörne. Berättelse af Frans Hedberg. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha sett underlig nog ut ifrån stranden. Jag försökte rista
det ena monogrammet efter det andra i den klara isen —
först ett L och sedan ett G, och när sedan Georg kom
efter försökte jag korsa dem med så många skåror som
möjligt.
När våren kom tog Georg verkligen sin student och
det både till sin egen och min stora förvåning. Följden
däraf blef, att det var slut med min kondition och att jag,
litande på de små besparingar jag gjort och på min andel
af ett litet arf som tillfallit min mor, begaf mig upp till
universitetet för att läsa på graden. Innan jag lämnade
Stålhamra hade likväl kaptenen kommit hem från Stockholm,
och när jag gjorde mitt afskedsbesök där, fick jag höra
att Lonny skulle komma hem på sommaren, men att hon
sedan skulle tillbringa vintern i Paris, för att studera
djurmåleri för en af de mera framstående specialisterna
därstädes.
»Och för att hon inte skall behöfva sakna
familje-lifvets skydd, fara vi väl ut allesammans och tillbringa
vintern och våren där borta,» sade kaptenskan och tilläde
sedan, »och när vi komma hem efter ett år, så glömmer
väl inte kandidaten bort att hälsa på oss.»
Det lofvade jag naturligtvis, och så skildes vi åt, och
jag begaf mig först af hem till min mor och sedan på
hösten upp till Upsala.»
»Nå, var du lika betagen i din vildros hela tiden?»
frågade kamraten.
»Ja, det var jag nog,» svarade den andre, i det han
ritade med käppen i strandgruset, »men jag hade
naturligtvis mycket annat att tänka på också. Men egentligen
kan jag säga, att medan jag som ifrigast läste och tuggade
på min grad, så nog var det henne jag tänkte på längst
inne i min varelse — fast jag både kunde arbeta med
ifver och vara glad också när det kom på. Jag hade all*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
