Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildtörne. Berättelse af Frans Hedberg. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ville sä gärna som jag lefde, föra talet på
kaptenskan och hennes döttrar, men kundé inte komma mig
för med att börja, ty så fort jag försökte, tyckte jag att
något snörde ihop strupen på mig. Det var således min
nye bror som fick börja, och det klack till i bröstet på
mig när han ändtligen uttalade det efterlängtade namnet.
5>
»Men du har ju inte alls frågat efter Lonny?» sade
han helt plötsligt, sedan vi pratat både hit och dit.
»Jag tänkte just — höra —» stammade jag, »om
du händelsevis —»
»Träffat henne?» ifyllde han, och jag tyckte att det
spelade ett leende omkring läpparna på honom. »Jo du,
det har jag, och vacker har hon blifvit — ja, mycket
vackrare än hon lofvade.»
»Nå, är hon målarinna?» frågade jag och det var
nästan med en känsla af ångest, som jag väntade på
svaret.
»Ja, det beror på hur man tar det,» svarade han och
strök sina mustascher, »visst målar hon ibland, men det
ar väl egentligen mera som tidsfördrif än något annat.
Men däremot har hon blifvit en mycket bortskämd och
mycket kokett ung dam, som kujonerar både sm mor och
sin äldre syster och som för resten får hela världen att
dansa efter sin pipa, när hon får det infallet att spela upp
.— och det får hon inte så sällan.»
Du kan väl ungefar föreställa dig, hur de där
upplysningarna verkade på mig; men så tänkte jag att
det var litet sårad egenkärlek med i spelet, och därför
frågade jag helt oförberedt:
Svea 1897. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
