Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildtörne. Berättelse af Frans Hedberg. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå och sedan då? Har du aldrig träffat ditt
vild-törne mer?»
»Jo, några år därefter vid en badort; men då hade
hon skaffat sig en sådan där ruggig enbuske att hålla fast
sig invid. Hon var friherrinna och ännu vackrare än förr
och hade ett helt hof af beundrare omkring sig.»
»Nå, och du?»
»Hur skulle hon kunna ha ögon för en tarflig,
maläten skollärare, när hon hade så mycken glans och så
mycket galoner omkring sig?»
»Och du anser att hon var lycklig?»
»Så såg det åtminstone ut. Men något vildtörne var
hon inte mera. Tiden och lifvet hade ympat in
Marechal-Niel-rosor på vildstammen. Där fanns visserligen också ett
par nypon, men dem såg man knappt för de nya
blommorna.»
»Nå, men taggen från vildtörnet, den sitter kvar ännu,
den?» frågade vännen.
»Ja, borta är den inte,» svarade den andre och steg
upp från platsen där han suttit. Han strök med handen
öfver ögonen och såg ut öfver fjärden, som låg där stilla
och gullglödande i solnedgången. Sedan fortsatte han
helt sakta: »Men jag kan knappt säga att den smärtar
vidare. Den är nästan mera en tyst förnimmelse af att
jag lefvat en gång i mitt lif. Och det minnet kan man
knappast betala för dyrt.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
