Han trifves så godt i mitt bibliotek,
fast ej han ett ord kan stafva;
han vill sig i böcker begrafva.
Nu har han en ny, en roande lek.

Från nedersta hyllan med utsökt smak
de tyngsta banden han tager,
än fler från den nästa han drager,
uppklufven på stegen, nackstyf och rak.

Och medan han jollrar med språksam mund,
på banden han pröfvar sin styrka.
Se’n leker han: bygga kyrka;
han lägger béställsamt en säker grund.

De digra murarna byggas med fart;
när slut det med virket blifver,
igen han på stegen klifver,
och böckerna dansa i tiljorna snart.

Men tyst vid mitt skrifbord jag låtsar ej om,
hur innerst det svider i sinnet
vid alla de rispor i skinnet,
hvarenda bok uti fallet bekom.