Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strids julafton. En berättelse från århundradets början af Emil Kléen. Med 2 teckningar af Nils Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rummet för att gå till hvila, låg historien färdigskrifven
på bordet, berättad sådan han uppfattat den efter sitt
skaplynne och tidens allmänna föreställningssätt.
Strid het han, och om någonsin ett namn varit
kännetecknande för dess bärares personliga egenskaper,
var så förhållandet med detta. Stridt och sträft som hans
yfviga, rödaktiga skägg var ock hans lynne, som icke
blifvit mjukare, liksom ett godt stål i elden, utan fastmera
hårdnat och ytterligare förhärdats af knektelifvets
besvärligheter och styggelser. Han hade tagit del i alla de fälttåg,
dem våra vapen — landet, Gudi klagadt, till liten båtnad —
gjort i Finland och Tyskland, och var, vill jag tro på en
höft, omkring fyratio eller fyratiofem år gammal, när han
efter freden vände tillbaka till socknen. På en höft, säger
jag — ty likasom om den blinda slumpen, man kallar,
själf velat ställa honom utanför borgerlig och kyrklig lag,
hade hans namn aldrig blifvit infördt i kyrkoboken. Heller
icke kunde han själf gifva något ordentligt besked om sin
ålder och födelsedag; han trodde, att han var född något
af de första åren på 1770-talet här i socknen och att
föräldrarna, som voro af det lösa, kringflackande folket, sedan
med afsikt kvarglömt honom i det torp uppåt
Västergötland, där han blef uppfödd. Några af de äldste i byalaget,
med hvilka jag i dessa saker rådförde mig, bestyrkte
sannolikheten af mannens uppgifter, och en af dem, Jon
Svensson i Histinge, trodde sig till och med kunna minnas,
att det var vid vårbräckningen, som Strids moder förlösts.
Hvad årtalet beträffade, hade han några gamla märken,
efter hvilka han kunde med bestämdhet påstå, att det icke
varit före 1772 och icke efter 1774. Stödjande mig på det
gamla stäfvet, som säger att medelvägen är den gyllene,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
