Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strids julafton. En berättelse från århundradets början af Emil Kléen. Med 2 teckningar af Nils Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då blef min kära hustru, som allt hittills stått leende
och glad, som det höfves en julekväll i ett kristet hem,
framför mig, plötsligt allvarsam och såg mig förebrående
in i ögonen.
»Huru kunde du nännas att slå den stackaren?»
sade hon. »Men så mycket större skäl är det nu att vi
sända barnet ned till honom. Han skall då märka, att du
ångrar dig öfver din öfverilning och se, ehvad han än
förbrutit, att du icke längre bär agg till honom. Hvad
det beträffar, att han skulle söka hämna sig på barnet, så
kan han det ju icke, då han ligger fängslad till hand och
fot, så mycket mera som gevaldigern måste gå med för
att låsa upp dörren.»
Ännu en gång prisade jag i mitt hjärta min kära
hustru, som så väl förstod att utlägga allt och sannerligen
i alla skiften var mig en tröst och en hjälp, en maka
efter Skriftens sinne. Dock kunde jag icke betvinga en
viss oro i min själ, sedan den lilla gått, och jag var jämt
framme vid fönstret för att se, om hon icke syntes
återvända
Omsider kom hon, röd och varm om kinderna och
med den friska nordanvindens kyla ännu i kläderna. Jag
bredde ut armarna och tryckte henne hårdt till mitt bröst.
»O, far,» sade hon på sitt barnsliga sätt, »den
stackars fången sitter där nere och gråter alldeles öfverljudt.
Först nar jag kom in till honom, blef jag riktigt rädd,
för han såg så hemskt på mig. Men så kom jag ihåg att
mor sagt, att jag inte skulle låta skrämma mig af hans
uppsyn, utan bara se honom stint i ögonen. Det gjorde
jag och sade: ’Strid/ sade jag, ’mor har skickat mig hit
med gröt och fisk, för hon tyckte, att om också Strid är
så stor missdådare, som alla hålla honom före, skall han
andå som andra ha lite julglädje i sin ensamhet.’ Då såg
han på mig så besynnerligt, och jag tyckte, att det stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
