Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristina Nilsson på jaktstråt. En jakthistoria af Eug. Hemberg. Med 2 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och anspannen susade telegorna förbi. På den höga,
skogrika strandvallen stod kyrkan öfverst på åsens höjd, under
det att kyrkogården intog sluttningen, som stupade brant
mot sjön. Mellan sekelgamla resliga furor och granar
nedblickade dödens vårdar och kors på de båda anspannen,
hvilka med frustande trafvare och pinglande
rankbågs-klockor skyndade bort mot Schuvolowos skogrika höjder.
I Pargolovo-pervi villastad, nu liggande tyst och med
tillbommade fönster, uppnåddes stranden. Allt längre mot
norden gick farden. Se där, grefve Schuvolows stolta slott,
Schuvolowo, som ligger öfverst på höjden och omgifvet
af en härlig park med stupande terrasser och af forsande
bäckar urgräfda raviner.
Mot parkens nordgräns vidtaga ödsliga skogar. Här
upphör all kultur, ingen by, intet pörte, icke ens någon
åkerteg står att upptäcka. Skog i skog, hvarthän man
blickar. Det tyckes som hade härstädes en mäktig vilja
bjudit kulturen sitt »halt», liksom ville hon rädda ett
stycke ursprunglig natur undan människans profanerande
ingripande. Och så har nog äfven varit förhållandet.
»Det här är ju förskräckligt hemskt,» utlät sig
monsieur Rouzeaud. »Björnen kan ju komma framrusande
hvilket ögonblick som helst.»
Men hans maka satt lugn och tröstade sin uppskrämde
herr man med försäkran, att björnen låg sofvande under
drifvan och först skulle visa sin ludna kapprock sedan han
blifvit vederbörligen purrad.
Den hittills glättade vägen började nu blifva ojämn,
nästan obanad; men dylika småsaker beröra föga de ryska
kuskar, som tygla hästar af orlowskt blod. »Framåt,
framåt, min dufva», ljöd kuskens maningsrop. Och
an-spannet flög framåt så att snöklumparna yrde kring
slädnätet och den ena sidomeden stundom gick i luften,
liksom när ångbåtens hjul piskar luftvågen under hög och
rullande sjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
