Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristina Nilsson på jaktstråt. En jakthistoria af Eug. Hemberg. Med 2 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryssen kände huru kärlekens pilar genomborrade hans
unga jägarhjärta–
Förflyttom os? ett ögonblick till den främsta släden.
Här vardt icke mycket taladt.
Madame Rouzeauds blickar famnade det vintriga land*
skapet, hvilket med omväxling af byar och villor, lundar
och inägor låg så jämnt och slätt, som om det i skapelse*
momentet glättats af en mäktig hand.
Vid en krökning af vägen lifvades plötsligen hennes
drag, vibrerade blicken i detta märkliga öga, som äger
oceanens djup, men tillika hans kalla stålfårg under dagar
af stiltje.
Och visande mot norr, mot Pargolovos höjder sade
hon: »Där, först där börjar norden. Icke köld och snö
gör tillfyllest. Stupande berg, skrofliga klippor, dystra
barrskogar och buktande insjöstränder med slokande björkar
— se där de anslående elementen i ett äkta nordiskt motiv»
Då veknar mitt hjärta och min tanke flyr till det älskade
fosterlandet, som sett min nakna fot sargas af stenen,
som sett mig niga djupt för den kastade kopparslanten,
som skådat min ungdom af brist och glädje.»–—
»Och på sistone erfarit ditt rykte som öfverprästinna
inom konstens sanctuarium,» interfolierade hennes make.
Anspannet närmade sig i rask traf det vackra Oserki,
i hvars restaurant den hemtrefna samovaren redan puttrade
och sjöng sin vänliga morgonhälsning.
Sedan värmande te i all skyndsamhet blifvit
inmun-digadt fortsattes färden med friska hästar.
Här passerades finska järnvägen, därpå svängde
an-spannen ned på Pargolovo insjös istäcke. I rask traf gick
färden på den utruskade vintervägen. »Beregitesl (sen
uppl» ropade kuskarna när mötande finnforor syntes på
den smala vägen. »Tschuknå» (finnarna) höllo åt sidan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
