Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur ett Hjärtas dagbok. Novell af Oscar Levertin. Med 3 vignetter, hämtade ur Helena Maria Linnerhielms, född Ehrenstråle, Vitterhetsförsök, Stockholm 1795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lutad mot spanskröret. Jag ser honom ännu på
kyrkbacken växla några ord med den vördnadsvärde och
silf-verhårade prosten och kyrkoherden, innan denne lyfte
klinkan till sin trefna boning och försvann bakom staketets
vinbärsbuskar, för att sedan’ i trygg begrundan vandra
hemåt, njutande aftonens svalka och sitt eget brösts
öfver-svallande ömhet. Ty hans ansiktes tvära och stränga drag voro
blott en mask öfver ett alltför brinnande, känsligt sinne, och
aldrig voro hans tanke och hans omsorger borta från oss,
från min dyra moder, ifrån mig själf, vare sig jag under ferien
hemma fråssade af naturens oskyldiga och menlösa glädje,
eller i Västerås’ stad långsamt arbetade mig fram från
trivialen till storskolan, eller från min älskliga lilla syster
Sophie-Ulrique, som var så oskuldsfullt yr som en kuttrande
siska. Men nu har hon liksom han lagt af de jordiska
banden, och njutande förklarade hamnars sällhet nedlägga
de för oss1 i Herrans boningar sina varma förböner.
Ensamt du lefver, vördade moder, som jag i dag efter
fem års bortvaro och ensamhet i Stockholm åter fått trycka
mot mitt af sonlig kärlek fyllda hjärta! Hulda försyn, liur
innerligt vill jag ej tacka dig, att mina fingrar åter fatt
släta hennes vördade grå hår under den gammaldags
redbara bindmössan! Och medan visaren som en sömnig
kvällens insekt långsamt flyttade sig på urtaflan med de
förrostade loden, och aftonrodnadens ljus pekade ut hvar
liten rynka i min hand och hvar åder i det gröna lindblad,
som jag lade till ett souvenir i den dödes uppslagna bibel,
talade mitt hjärta om lyckan att få vara under hemmets
tak, långt från gatans kvalm och kollegiernas, intriger, och
din närvaro, 0 moder, rågade mitt hjärta med sin helgelse.
Nu har du redan gått till hvila, trött af rörelse och
glädje har du insomnat på ,ditt örngått med välönskningar
för din son på läppen, och jag sitter ensam, sedan jag ätit
min frugala aftonvard af den läckra, hembakadé bullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
