Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur ett Hjärtas dagbok. Novell af Oscar Levertin. Med 3 vignetter, hämtade ur Helena Maria Linnerhielms, född Ehrenstråle, Vitterhetsförsök, Stockholm 1795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den rara kvällsmjölken som när jag var liten, ensam
vid min bok och dig, o eviga Natur! Men hvilken bok är
ej mitt sällskap! Orden brinna som eldstungor i skymningen.
Dyre Werther och Lotta, jag följer edra vandringar
och jag gråter, fuktande dessa blad med min medkänslas
tår. O, huru kämpade ni icke med den ljufva lidelsen!
Hvem är den förvetne liken, som vill kasta första stenen
på eder och med fingret mot sitt bröst säga sig själf
oskyldig? Ej ens själfrättfärdighetens egen röst skulle
drista antasta er blyga, hårdt sonade ömhet, och hur
mycket mindre då jag, som ständigt ber och traktar! Dock
tyst därmed i kväll! Knorriga mask, vill du då evigt i
ditt raseri anklaga Den Allgode, som är alla varelsers
ur-haf? Tygla din åtrås buller och bringa i rördt tackoffer
Herren din hyllning. Och när det blir kväll och himlen
bleknar öfver trädens toppar i ljust svårmod och daggen
åter lifgifver hvarje af solens hetta torkad stängel, fall på
knä och låt naturens mildhet öfverströmma dig. Se tyst
blir nu hvarje fågel på sin nattkvist, blif då stilla mitt
hjärta — också du —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
