- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1897 /
150

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur ett Hjärtas dagbok. Novell af Oscar Levertin. Med 3 vignetter, hämtade ur Helena Maria Linnerhielms, född Ehrenstråle, Vitterhetsförsök, Stockholm 1795

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

källvatten, är en bänk af sten, där jag ofta suttit som liten
pilt, när jag sprungit mig trött med mitt sällträ — nu satt
där en gammal veteran med träben och ett ansikte brunrödt
som en kopparkittel af sol och väder, och när jag såg
närmare, igenkände jag med glad bestörtning Esra Hök. Hur
mången gång hade jag ej suttit i hans knä, dragit i hans
bockskägg och hört honom berätta, hur han i Frischaf slagit
preussarna rasibus under Jan Sparre. Men då var han en
stark man, som glad och nyter i sitt anletes svett odlade
sitt båtsmanshåll — och nu satt han där förvandlad till en
orkeslös gubbe med träben.

»Fader Hök,» sade jag, »igenkänner ni inte Hans
Clementsson, klockarens son?»

»Jo, djäfvulen i talja och skot och fan i Esra Hök
känner jag inte igen unga herrn. Det var inte vid förra
Mickele, som vi skakade tass sist.»

Så satte jag mig ned hos den gamle, som berättade,
hur han vid Högland, som sista mannen på barkassen
Svenska Ärligheten fick benet afskjutet af en laddning från
en mörsare, och nu var han hjälplös och låg socknen till
last. Men han tuggade en buss och skrattade och tackade
Skaparen med -glad uppsyn för sin dag. Med händerna
kunde han’ sy och sömma segel och dressla garn. Många
hade det tyngre, och med sprucken stämma sjöng han
ännu visan:

»Kan en svensk försumma
att i drabbning gå,
när ön älskad trumma
ropar knekt, gå på!»

allt under lifliga eder öfver dem som drogo blå rock öfver
grön tröja.

Rörd öfver så stort tålamod och så from och ädel
undergifvenhet slöt jag den åldrige hjälten i min famn och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1897/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free