Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur ett Hjärtas dagbok. Novell af Oscar Levertin. Med 3 vignetter, hämtade ur Helena Maria Linnerhielms, född Ehrenstråle, Vitterhetsförsök, Stockholm 1795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men min moder har assurerat mig om den unga
friherrinnans godhet, och då gör jag allt för gärna en visit,
helst som den stora ekonomiska förlust hon lidit (så godt
som allt hon ägde har genom aflidne barons
misshushållning gått förloradt), gjort henne känslig för medmänniskors
deltagande.
Så gick jag skogsvägen till sjöstranden, där Yxsunda
gård ligger, omgifven af susande gröna löfängar. Den
gamla parkens ekar stodo högtidliga och grå som då vi
lekte i deras skugga, och andmaten växte allt tätare på de
stilla ruddammarna. Huset själf började se förfallet ut,
och jag mindes småleende, med hvilken beundrande
nyfikenhet jag en gång betraktat dess grå stenlänga, den
gamla balustraden med solvisaren och den grå grottan med
sin svalka. Nu tedde det hela sig fallfärdigt och anfrätt. —
Hennes nåd, som jag fann i en skuggig bosquet med sin
tambournål i handen, mottog mig med mycken godhet.
Olyckligtvis var hon ej allena, hon uppvaktades af en
medelålders man med mycket puder, stora skospännen,
blommig sidenväst, och en recherche i hela klädseln, opassande
för en man med grå hår vid tinningen.
»Baron Stjerncreutz,» föreställde hon mig. »Baronen
är förmyndare för min dotter,» sade hon, »och nog
obli-geant och aimable att ligga här i Yxsundas solitude,
ensam hos en gammal väninna för att rangera mina krångliga
affairer . . . men så börjar också tiden att blifva honom lång,
eller hur, baron, ni längtar till Stockholms-assembléerna!»
»Oh, ma chére amie, herr bergsassessorn ser nog att
den som är gäst på Yxsunda ej längtar annorstädes.»
»Flatterier, flatterier! Tréves des compliments, när
skall baron komma ur den elaka habituden att säga
ga-lanterier ?»
»Aldrig, min nådiga, så länge jag har det utvalda
nöjet att vara samman med er,» och han böjde sig och
kysste hennes hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
