Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen. Berättelse från Venedig af Selma Lagerlöf. Med 2 vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ock lärt dem allt, hvad de behöfde veta. Han hade
gjort ett par duktiga fiskare af dem och vant dem att
ära Gud och San Marco.
»Kom ihåg,» sade han till dem, »att Venedig aldrig
skulle kunna hålla sig uppe af egen kraft. Se på det!
Är det ej byggdt på vågorna ? Se på de låga holrffarna åt
landsidan, där vattnet gungar upp och ned mellan sjögräset.
Ni ville ej sätta ned foten där, och ändock är det på
sådan mark, som hela staden hvilar. Och vet ni ej, att
nordanstormen har makt att kasta ned kyrkor och palatser
i hafvet. Och vet ni ej, att vi hafva fiender af så stor
väldighet, att alla kristenhetens furstar ej kunna besegra
dem. Därför skolen I alltid bedja till San Marco, ty
han är den, som med stark hand griper om de kedjor,
som hålla Venedig sväfvande öfver hafsdjupen.»
Och om kvällarna, då månskenet, som föll Öfver Venedig,
var grönblått af hafsdis, då de sakta gledo uppför Canal
grande, och gondolerna, som de mötte, voro fulla af sångare,
då palatserna hvitnade, och det låg tusen ljusstrimmor öfver
det mörknade vattnet, då påminde han dem alltid därom,
att de skulle prisa San Marco for lifvet och lyckan.
Men, 0 signore, han glömde honom icke heller om
dagen. Då de kommo hem från en fisketur och flöto hän
öfver lagunvattnet, som låg ljusblått och guldglänsande, då
staden låg framför dem simmande på vågen, då de stora
skeppen gledo ut och in i hamnen, och dogepalatset lyste
emot dem som ett stort, slutet smyckeskrin, i hvilket alla
världens skatter voro förvarade, då glömde han aldrig att
förklara för dem, att allt detta var San Marcos gåfvor
och att det skulle alltsammans förgås, om en enda
venetia-nare vore nog otacksam att ej mer dyrka och tro honom.
Nu hände sig, att sönerna en gång drogo ut på
stor-fiske på det öppna hafvet utanför Lido. De voro i
sällskap med flera andra, hade en präktig slup och tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
