Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen. Berättelse från Venedig af Selma Lagerlöf. Med 2 vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara borta i flera dagar. Det var vackert väder, och de
hade hopp om god fångst.
En tidig morgon lade de ut från Rialto, den stora
ön, där själfva staden ligger, och alltsom de gledo bort
öfver lagunerna, sågo de alla de öar, som lika fästen skydda
Venedig mot hafvet, uppdyka ur morgondimman. Där voro
La Giudecca och San Giorgio till höger, och San Michele,
Murano och San Lazzaro till vänster. Så följde ö efter ö
i en vid krets ända ut till det långsträckta Lido, som låg
midt fram och liksom utgjorde låset på pärlbandet. Men
bortom Lido fanns det vida, obegränsade hafvet.
Då de väl voro därute, stego några i en båt och
rodde bort från slupen för att lägga ut garnen. Alltjämt
var det godt väder, fast det var starkare vågsvall här än
innanför öbandet. Det var själfklart, att ingen hade en
tanke på fara. De hade en god båt, och det var
sjö-vant folk.
Om en stund märkte dock de, som voro kvar på
slupen, att hafvet och himlen hastigt mörknade norrut. De
förstodo, att nordanvinden var i annalkande, och de
började ropa på kamraterna, men dessa voro redan för långt
borta för att höra skrien.
Vinden nådde först fram till båten. Då fiskrarna
plötsligen sågo vågorna resa sig omkring dem, såsom då hjordar,
hvilka hvilat på en vid slätt, resa sig om morgonen, ställde
sig en af dem upp och vinkade åt kamraterna, men i
detsamma raglade han baklänges i hafvet. Strax efter kom
en våg, som reste båten helt på ända, och man såg, hur
folket liksom skakades lös från tofterna och slungades i
hafvet. Allt var borta inom ett ögonblick. Så kom båten till
synes igen med uppvänd köl. Man sökte nu bringa slupen
fram till stället, men man förmådde ej föra den upp mot vinden.
Det var en förfärlig storm, som kom farande öfver
hafvet, och fiskrarna i slupen hade snart göra nog med
Svea 1897. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
