Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen. Berättelse från Venedig af Selma Lagerlöf. Med 2 vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det förvånade honom, att hafvet stigit så högt, och
han skyndade ned till rivan, där han hade sin båt. Där
var allt, som då han gick därifrån, utom att vattnet höjt
sig rätt betydligt. Det kom inrullande i breda dyningar
genom de fem hafsportarna, men vinden var lindrig. På
rivan samlade sig redan gölar med hafsvatten, och
kanalerna stego, så att husens vattenportar måste stängas.
Himlen var jämngrå, alldeles som hafvet.
Det föll alls ej Cecco in, att det kunde bli ett
allvarsamt oväder. Han ville ej tro på något sådant. San
Marco hade låtit hans söner omkomma utan orsak; detta
var visst ingen riktig storm. Det ville han just se, om
detta skulle kunna bli till något. Och han satte sig
bredvid båten och väntade.
Då började det jämna skytäcke, som täckte himlen, att
sönderslitas. De söndertrasade molnen slängdes undan, och
upp jagade stora ovädersmoln, svarta som krigsskepp, och
ur dem rusade piskande regn och hagel ned öfver staden.
Nu kom också något likt ett alldeles nytt haf, rusande
in från Lido. O signore, det var ej de svanhalsade vågor,
som ni sett därute, de, som krökande den genomskinliga
nacken skynda mot land, och sedan de obarmhärtigt
bortstötts flyta ut igen, med det hvita skumhåret utspridt öfver
hafsytan. Det var mörka vågor, som jagade hvarandra i
raseri och öfver hvilkas toppar bittert saltskum piskades
till dimma.
Vinden var nu så stark, att måsarna ej kunde
fortsätta sitt lugna sväfvande, utån kastades skrikande ur sina
banor. Snart såg Cecco dem mödosamt arbeta sig ut mot
hafvet för att ej gripas af stormen och kastas mot
husväggarna. De hundratals dufvorna på Marcusplatsen flögo
upp, smällande med vingarna, så att det dånade likt en ny
Storm, och gömde sig i kyrktakets vrår och vinklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
