Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen. Berättelse från Venedig af Selma Lagerlöf. Med 2 vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en blåst, om hvilken ingen kunde veta hvart den skulle
vända sitt okynne.
Mot kvällen började Cecco tycka, att det skulle varit
godt att varit till hafs. Det skulle ha gått präktigt undan
därute för en så god bris. Men i land var det mer
ohyggligt. Här brakade skorstenar, båthusens tak reste sig på
ända och hvälfdes i land. Taktegel regnade ned i
kanalerna. Vinden slog i dörrar och fönsterluckor samt rusade
in under palatsernas öppna loggier och bröt lös det utsirade
bågverket.
Cecco höll sig tapper ännu, men han gick ej hem
och lade sig. Han kunde ej föra hem båten, och då var
det bättre att stanna och vakta honom. Men då någon
gick förbi honom och sade, att det var ett fruktansvärdt
väder, ville han ej medge det. Han hade pröfvat annat
väder i sin ungdom.
»En storm,» sade han för sig själf, »skulle detta
kunna kallas en storm? Och man skulle kanske mena,
att den vidtog i samma ögonblick, som jag kastade
zekinen åt San Marco. Som om han skulle kunna befalla
öfver en riktig storm!»
Då natten kom, gjorde vinden och hafvet anlopp, så
att Venedig skalf i sina grundvalar. Doge Gradenigo och
herrarna i höga rådet begåfvo sig i mörka natten in i San
Marco för att bedja för staden. Fackelbärare gingo före
dem, och lågorna fladdrade ut med vinden, så att de lågo
flata som vimplar. Blåsten slet i dogens tunga
brokadskrud, så att två män måste hålla den.
Cecco tyckte, att detta var det märkvärdigaste han
sett. Doge Gradenigo själf gick till domen för ett sådant
obetydligt blåsande. Men hvad skulle då människorna ha
tagit sig till, om det kommit en riktig storm?
Vågorna slogo oupphörligt mot den pålade stranden.
Det var nu i nattmörkret, som om hvithöfdade odjur hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
