Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen. Berättelse från Venedig af Selma Lagerlöf. Med 2 vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten. De vågade ej stanna inne i husen, som stodo och
skälfde på sina grundvalar.
Och med jämmern från dessa, som fruktade olyckan,
blandade sig skrien från dem som redan drabbats af den.
Bostäder stodo under vatten, barn hade dränkts i sina
vaggor. Åldringar och sjuka hade följt de instörtande
husen ned i vågorna.
Cecco låg alltjämt och bad till San Marco. Ah, en
ringa fiskares förbrytelse kunde dock ej räknas så noga.
Icke kunde den helige vara vanmäktig för hans skull. Han
skulle låta demonerna ta honom och hans båt. Han var
ej värd bättre. Men ej hela staden! Gud förbarme sig,
ej hela staden!
»Sönerna mina,» sade Cecco till San Marco, »hvad
bryr jag mig om sönerna mina, när det gäller Venedig.
Jag skulle ge en son för hvarje taktegel, som håller på
att blåsa i kanalen, om jag kunde hålla fast dem för det
priset. O, San Marco, hvarje den minsta sten af Venedig
är så mycket värd som en blomstrande son.»
Stundom såg han förfärliga ting. Det var en stor
galer, som ryckt sig lös från förtöjningarna och nu kom
drifvande på land. Den gick rätt emot den pålade
stranden och stötte an med vädurshufvudet, som den bar i
framstammen, som om den skulle borrat sig in i ett
fiendeskepp. Stöt på stöt gaf den, och anloppet var så
förfärligt, att skeppet nästan genast började remna. Vågorna
spelade in i det, remnorna vidgade sig, och det stolta
fartyget slets i stycken. Men under hela. tiden såg man
kaptenen och ett par af besättningen, som ej velat öfverge
fartyget, klänga sig fast vid däcket och möta döden utan
att göra något försök att undkomma honom.
Så kom den andra natten, och Ceccos böner fortforo
att klappa på himmelens port. »Låt mig endast lida,»
sade han. »San Marco, det är mer än en man kan ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
