- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1897 /
190

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen. Berättelse från Venedig af Selma Lagerlöf. Med 2 vignetter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

härda, att så här draga andra i olycka. Men sänd ditt
lejon och döda mig, jag skall inte vika undan. Hvad du
vill, att jag skall gifva för staden, det vill jag gärna offra.»

Bäst han sade detta, såg han bort mot Piazzettan,
och det syntes honom, som om han ej mer kunde se
Marcuslejonet på den ena granitkolonnen. Hade San Marco
tillåtit, att hans lejon blåstes till marken? Den gamle
Cecco grät. Han var nära vid att misströsta om Venedig.

Såsom han låg där, såg han syner och hörde röster
hela tiden. Demonerna talade och väsnades omkring
honom. Han hörde dem hur de fräste som vilda djur, då
de hoppade upp mot strandpålningen. Han frågade ej
stort efter dem. Det värsta var med Venedig.

Då hörde han öfver sig slag af starka vingar, och
hjärtat sjönk i kroppen på honom, det var visst San Marcos
lejon, som kom flygande. Det rörde sig hit och dit i
luften, han såg det och såg det inte. Så tyckte han, att
det steg ned på Riva degli Schiavoni, där han låg, och
smög omkring där. Det var så, att han ville springa i
hafvet af skräck, men han satt kvar på sin plats. Det
var väl honom det sökte. Kunde det bara rädda Venedig,
så ville han gärna låta San Marco hämna sig på honom.

Så kom lejonet smygande utefter marken som en katt.
Han såg hur det kröp ihop till språng. Han lade märke
till hur det slog ned vingarna och drog ihop de stora
karbunkelögonen till två smala, glimmande springor.

Den gamle Cecco tänkte nog på att krypa ned i båten
och sätta sig i säkerhet under brohvalfvet, men han
bemannade sig och satt kvar.

1 det ögonblicket stod helt plötsligen en stor och
vördnadsvärd man bredvid honom.

»God kväll, Cecco,» sade mannen, »tag din båt och
för mig öfver till San Giorgio Maggiore.»

»Ja,» sade den gamle fiskaren, »genast, herre.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1897/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free