Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen. Berättelse från Venedig af Selma Lagerlöf. Med 2 vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ro nu ut på öppna hafvet,» sade den förste
främlingen. Det ryste i den gamle Cecco. Skulle han ro ut
på hafvet, där sönerna förgåtts? Nu sade han ej mer ett
skämtsamt ord till sig själf. Han tänkte ej heller så mycket
på stormen, som på den faså det låg i att fara dit ut till
sönernas graf.
När han nu rodde dit ut, kände han att han gaf mer
än lifvet för den främmande.
De tre männen sutto tysta i båten, som om de voro
väl på sin vakt. Cecco såg dem luta sig framåt och speja
inåt natten. De hade nu nått hafsporten vid Lido, och
det stora stormvräkta hafvet låg framför dem.
Det liksom snyftade inne i Cecco. Han tänkte på
att här, i dessa vågor rullade de två liken omkring. Han
stirrade ned i vattnet efter ett par välkända ansikten. Men
det gick framåt i alla fall. Cecco lät ej kufva sig.
Då reste sig plötsligen de tre männen i båten, och
Cecco sjönk på knä, ehuru han alltjämt höll fast i åran.
Ett stort skepp kom styrande rätt på dem.
Det var dock svårt för Cecco att se, om det var ett
skepp eller blott en drifvande dimma. Seglen voro stora,
som spända mot himlens fyra hörn, och skrofvet var
väldigt, men det var som byggdt af lättaste hafsdis. Han
tyckte sig se en besättning ombord, och höra dess rop,
men besättningen var som ett hopadt mörker, och ropen
voro som stormens rytande
I alla fall var det alltför förfärligt att se skeppet
komma rätt öfver dem, och Cecco slöt ögonen.
Då måtte de tre i båten hafva afvärjt stöten, ty
båten blef ej öfverseglad. Då Cecco såg upp, var skeppet
stadt på flykt utåt hafvet, och höga klagoskri genomträngde
natten.
Han reste sig darrande för att ro vidare. Han kände
sig så trött, att han knappt kunde föra åran. Men det
8vea 1897. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
