Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. En silhouett af Oscar Levertin. Med ett porträtt: “Hans Alienus“ af Hanna Hirsch-Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magi, dem får man ej af sin amma, dem tralla ej
marknadernas visor. Det finns blott två vägar att hitta dem,
den ensamma fördjupningen och det själfständiga studiet,
det flammande tillägnandet af andras rön: subjektivitet och
kultur.
Därför måste, synes det mig, i våra dagar, hvarje
om än aldrig så privilegierad Aladdin, blifva en Nouredin
med risk att eljes stå där som natursångare med sina
pomeranser! Och hvad skall man göra med dem, när de
mist ungdomssaften och torka? Brännvin eller konfekt,
det är icke utan att åldrade poetiserande Aladdiner försökt
båda delarna. Få af våra geniala skalder hafva haft så
mycket af sånggudens gunstling i sig som Verner von
Heidenstam, så mycket anläggning för att vara impn>
visatorn med den geniala sorglösheten och de förenklade
synpunkterna. Så mycket mer beundransvärdt är det, att
hela hans utveckling gått i den motsatta riktningen. —
Låtom oss för att se det kasta en hastig blick på de
trenne verk, som hittills beteckna hans andliga växt, de
hänförande ungdomsverserna Vallfart och Vandringsår, den
stora skönhetsepopéen Hans Älitnus samt de nya Dikterna,
det innerligaste och mest genomträngande, som klingat
från hans lyra.
Vallfart och Vandringssår först var idel ungdom, en
privilegierad ungdom, som fått spira och blomma i
Orientens lustgårdar, i antikens klassiska mark och som ännu
yr af söderns sol ser världen som ett enda Tusen och en
Natt af spratt, fjärilsskimmer och äfventyr och med skälmsk
och utmanande munterhet njuter af att sända till den
kalla hembygdens grubbelsjuka och anemiska människor
dessa lyckligare luftstrecks drömmar om lifvet som en
högtidsked af sälla och sorglösa ögonblick.
Dagdrifve-riets genialitet prisas gent emot arbetet, rusets filosofi
mot försakelsens, lättsinnets visdom mot offrets och pliktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
