Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. En silhouett af Oscar Levertin. Med ett porträtt: “Hans Alienus“ af Hanna Hirsch-Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla gård i Sveriges hjärta, i Brigittas gamla minnesrika
bygd. Men denna kärlek till hemmet, som
vår egen värld — den enda
vi midt i världen bygga,
den stiger hos honom till en nästan historisk känsla, till
den besuttne nordbons rotfästning vid torfvan, och så
har Heidenstam utan möda med monumental konst i
sin diktning återupplifvat den stora gestalten af Gunnar
från Lidarände (ur Njals saga), han som hellre lät mörda
sig än han förmådde resa från det fäderneärfda
barndomshemmet:
Han talte sakta: — Fager blommar liden,
hon aldrig tycktes mig mer fager förr.
Min gula åker väntar skördetiden,
för mig finns ingen väg från hemmets dörr.
Större kan ej hemkänslan skildras, och dock har
Heidenstam utöfver den känt ännu en högre och mer
svårmodig form af hemsjukhet, den han sjungit om i den
djupsinniga dikten Jairi dofter, hon som, åter uppväckt till
lifvet, blott känner sig vilse i världen, ensamt längtande
till det paradis hon i döden sett, drömmens hemlängtan
till osedda evighetsland.
Utrymmet tillåter ej flera exempel, men de gifna torde
vara tillräckliga för att visa denna diktsamlings nya
känslogång i förhållande till Heidenstams äldre arbeten, och hur
hela hans åskådnings tyngdpunkt flyttats. Man kunde då
befara, att skaldens yttre utförsgåfvor ej rätt skulle lämpa
sig för dessa så annorlunda lagda ämnen. Men detta är
ej fallet. Tvärt om, hans poetiska uttryckssätt har höjt
sig med motiven till allt större renhet och fullkomning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
